Tyvärr..
Är livet värt att leva?
Tänk om jag skulle....
Men jag vågar inte göra något med flit.
Satt å önskade att jag skulle råka somna bakom ratten idag när ja va påväg hem.
Eller att någon skulle råka köra ut framför mig i en korsning.
Då blir det ju en olycka, inte självmord..
Nu har jag nästan inga sår i ansiktet längre, kan nästan visa mig utan smink utan att jag skämms och får ångest.
Dock ser inte mina ben så fina ut istället. Jag kan verkligen inte sluta.
Jag skär mig iallafall inte längre när jag mår som värst, men det kryper allt i fingrarna.
Fysiskt smärta är ju de enda som överröstar psykiskt smärta, för min del iallafall.
The one and only thing som känns bra just nu (fast ändå inte?) är att vågen visar 57,7kg.
Fan vad hopplös jag är.....
Jag bestämmer över mitt liv!.. Eller?
Men de finns såklart vissa saker jag inte ångrar som jag skulle behålla, men det är inte mycket.
"Hästlivet", familjen, vissa kompisar och vissa händelser.
Allt de andra vill jag ändra på, antingen ta bort helt eller ändra till de bättre om de gick.
Jag vill inte....
Jag vill inte tillbaka till 57:an.
Jag vill inte tillbaka till skolan.
Jag vill inte tillbaka till praktiken.
Jag vill inte leva detta livet.
Jag vill inte bli vuxen.
Jag orkar inte tänka på framtiden.
Jag vill inte uppleva framtiden.
Jag vill gå och lägga mig, sova och sedan vakna och inse att allt bara var en hemsk, osann dröm.
Herre Jesus!
Verkligen vara "brutalt" ärlig. Men det går inte, det handlar ju inte bara om mig.
Men jag behöver verkligen det igentligen, det är ju mitt liv, mina tankar och känslor.
Det känns fel att skriva för "personligt", om folk runt omkring mig.
Det hade funkat om jag var anonym i bloggen, fast det vill ja inte vara.
Det va jag i en annan blogg, men de känndes bara konstigt.
HERRE JESUS VILKA PROBLEM JAG HAR! De e så otroligt synd om mig. *Not*
Men jag måste få ur mig allt snart, annars spricker jag.
Varför är det så svårt?
If I were a boy
I think I could understand,
How it feels to love a girl
I swear I'd be a better man
I'd listen to her
Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
Cause he's taken you for granted
And everything you had got destroyed
It's a little too late for you to come back
Say it's just a mistake, think I'd forgive you like that
If you thought I would wait for you
You got it wrong
But you're just a boy
And you don't understand
How it feels to love a girl someday
You wish you were a better man
You don't listen to her
You don't care how it hurts
Until you lose the one you wanted
Because you've taken her for granted
And everything you had got destroyed
Ett tag sedan nu.
Minns massa saker som jag inte alls vill minnas.
Men det är ju just sånt man inte vill ha i huvudet som fastnar i all evighet.
Tiden läker inga sår! Den saken är säker iallafall!
Är fortfarande kvar på 57:an (Men har som vanligt permiss på helgen)
Om allt går bra blir jag utskriven nu på torsdag, vilket ska bli otroligt skönt.
Fast ändå tråkigt eftersom jag har träffat en underbar person vid namn Sandra.
Hon gör tiden på 57:an mycket roligare. Men jag får hälsa på henne sen då :)
Sjukhusmat är så otroligt äcklig! Lever nästan bara på skorpor... Och äppeljuice förståss =)
Smäller ju i mig allt jag kommer över på helgerna nästan. Har tappat lite väl många kilo så jag unnar mig det.
Jeje, ska äta lite nu, sen blir det stallet.
Jag jag JAG!
Ledsen och arg samtidigt, vet inte vad jag ska tänka eller tro.
Känner mig så sviken. Jag orkar inte med detta. Det gör för ont.
Jag behöver trygghet, inte dehär...
Men jag har rätt till mina känslor! En känsla kan aldrig vara fel!
Jag ska inte behöva skämmas eller ha dåligt samvete för hur jag känner.
Jag ska inte behöva stänga inne alla mina känslor, det blir bara värre då.
Men det är ju de jag tenderar till att göra. Men jag ska försöka ändra de från och med nu.
Jag ska inte heller längre oroa mig för vad andra tänker och tycker om mig och hur jag ska vara för att dom ska tycka om mig.
Nej, från och med nu ska jag sätta mig själv först. Vad tycker jag om? Vad gör mig glad? Vem gör mig glad? Vad vill JAG?
Blah, vad löjligt det lät, fattas ju bara ett "Haleluja".
Men nu vill jag bara koncentrera mig på mig själv.
Jag är för nyfiken för att ta livet av mig.
Varför finns anorexia?
Varför finns depression?
Varför finns ADHD?
Varför finns svartsjuka?
Varför finns ångest?
Varför "insjuknar" bara vissa?
Vad har andra som jag inte har?
Vad vet dom som jag inte vet? Vad har jag missat?
Ja, jag tycker otroligt synd om mig själv!
Men även alla andra som måste gå egenom samma helvete.
En dag..Jag lovar..
Att gå runt med den där falska fasaden, det är vardag.
Men jag gör det ju bara värre för mig själv?
Känns som att allt jag gör är för att straffa mig själv. Men vad har jag gjort?
Varför behöver jag straffas? Ännu en fråga utan svar.
Jag vill tro att ur allt dåligt kommer något bra, men jag kommer aldrig få uppleva det om det inte vänder snart.
Jag orkar inte låtsas mer, jag vill att alla ska veta utan att jag berättar.
Jag vill slippa alla frågor och kommentarer.
Men hur ska det gå till?
Just nu måste många tro att jag är världens lataste som skiter i det mesta.
Men det är inte så! Jag försöker verkligen, men jag når inte hela vägen fram.
Rubrik?
Så känns det nu iallafall. Om några minuter känner jag något annat.
Upp och ner hela dagarna. Och det är jag jäkligt trött på!
Ångest som tusan. Varför vet jag inte riktigt.
Jag trivs inte här. Trivs jag någonstans alls?
Varför kan jag inte bara få tänka på en sak i taget? Eller få slippa tänka alls?
Kan jag få en narkos i julklapp?
Hur lång är en sekund?
Jag bara undrar för mina sekunder bara springer iväg.
Jag förstår verkligen inte vart all tid tar vägen?
Iallafall inte vart min tid tar vägen.
Det kvittar hur mycket jag än skyndar mig så blir jag aldrig färdig i tid.
Jag tror att jag skyndar mig iallafall, men bevisligen gör jag ju inte det.
Jag tycker att jag ökar tempot, men de räcker inte.
Det är som att någon trycker ner en speed knapp på klockan.
Jag fattar verkligen inte!?
Allt runt omkring mig går för fort och jag hänger inte med.
Söndagsångest.
"Äntligen" förstår jag vad du menar Nathalie.
jag har mått så dåligt hela dagen och nu sitter jag och tröst äter och tycker synd om mig själv.
Har haft sån obehaglig känsla i magen hela dagen, typ som ångest men ändå inte.
Svårt att förklara känslan.
Vet inte varför jag mått såhär idag..
Men det finns väl inte alltid svar på allt.
De skulle väl bara vara så.
Sitter som sagt å tröstäter nu, men jag vet att jag kommer bara må sämre efteråt.
har ju liksom smällt i mig Pizza, glass och chips.. Suck.
Varför gör jag jämt såhär mot mig själv?
Vad är det för seriöst fel i mitt huvud?
Ställde mig på vågen förut även fast jag sagt att jag inte skulle göra det.
Typiskt nog så var batterierna bytta.
Men jag vägde faktiskt mycket mindre än jag trodde. En positiv överraskning.
Men nu förstörde jag väl allt med skiten jag slängde i mig.
Usch, jag mår illa.
Jag tror det är dags för mig att hoppa i bingen, jag är i och för sig sjukskriven men jag vart så jävla trött plötsligt.
Inte så likt mig. Hoppas alla haft en bättre dag än mig.
Nu ska jag lägga mig och dö.
God natt.
Klockan är 23:25 och jag släcker.. Nu!
Jävla massa abstinens och grejjer. men jag får ju skylla mig själv.
Vet inte om det hör till abstinensen, men jag vill bara gråta, gråta och gråta.
Vad jag än tänker på blir jag gråtfärdig.
Alldeles tjock i halsen är jag med och gött lätt-irriterad.
Jag kom på en sak förut - Jag har inte vägt mig på flera månader och det känns faktiskt bra.
känns bra att jag inte känner mig tvungen att kontrollera hela tiden längre och min hjärna förvränger inte spegelbilden lika mycket nu. Jag är faktiskt lite stolt!
Men samtidigt vet jag att siffrorna på vågen betyder mer än spegelbilden för mig.
Men då är de ju superbra att våran våg inte funkar!
Nu kom jag på en till sak - Jag har inte rivit mig lika mycket i ansiktet dom senaste dagarna!
Igår rev jag nästan ingenting. Tummen upp för mig!
Men snart kommer ett bakslag igen(Jag vet, dålig inställning, men det är ju så)
Men jag ska fortsätta att kämpa!
Fick nyss höra att jag och pappa har helggjuoren imorgon, pust och stön!
Måste vara i stallet klockan 7 och fodra så jag lär väl hoppa i bingen nu då.
Så nu ska jag sova gott och drömma sött!
God natt.
Ingen god morgon..
Vilken ångest jag har. Jag hatar mig själv ibland, eller ja, rätt så ofta.
Men speciellt för att jag är så jävla glömsk.
Jag kommer verkligen inte ihåg om det var idag eller imorgon jag skulle hjälpa till med tävlingarna på klubben.
Var det idag så har jag gjort bort mig ordentligt för jag är i trollhättan utan möjlighet att ta mig hem på ett tag.
Jag skämms så otroligt mycket, jag kommer ju inte våga mig upp till stallet idag.
Jag har skickat sms till folk - utan resultat. kunde inte ringa för att mobilen håller på å dö.
Detta är så pinsamt..!
Kan man vara senil vid 19 års ålder?
Det är verkligen ingen ordning i mitt huvud längre.
Jag vet ingenting och jag glömmer av allting.
Den enklaste frågan ger mig beslutsångest.
Jag vet inte, jag kanske mår bra?
För, jag vet inte hur de ska kännas när man mår bra?
Jag mår iallafall inte som jag gjorde för 3 år sedan, men det är nog inte meningen heller.
Jag blir ju äldre och utvecklas som person.
Jag vill ha ett minnes-såll som Dumbledore har. (Rektorn på Hogwarts i Harry potter)
Det hade gjort vardagen lättare för mig vill jag lova.
Nu ska jag vara lite snäll mot min syster och diska.
Bye bye!
Inte mycket..
Trött, men kan inte sova. Snurrar runt för mycket i mitt huvud.
Har läkartid kl 11 imorgon, fick en "akut-tid". Det är något seriöst fel när inte pillerna funkar.
Ska prata om att sjukskriva mig från skolan ett tag. Mitt huvud orkar helt enkelt inte med.
För dom som inte mått dåligt är det svårt att förstå hur det känns att vara psykiskt utmattad.
Världens minsta ansträngning kan vara sjukt jobbig.
Tex att bara ringa ett enkelt samtal eller att svara på ett sms blir för mycket ibland.
Sofia, ha tålamod med mig :)
Nu är klockan 00:26 och om jag ska få sova lite inatt iallafall så bör jag släcka ner nu.
God natt!
