En dag..Jag lovar..

Jag är så trött på att gå runt och låtsas.
Att gå runt med den där falska fasaden, det är vardag.

Men jag gör det ju bara värre för mig själv?
Känns som att allt jag gör är för att straffa mig själv. Men vad har jag gjort?
Varför behöver jag straffas? Ännu en fråga utan svar.
Jag vill tro att ur allt dåligt kommer något bra, men jag kommer aldrig få uppleva det om det inte vänder snart.

Jag orkar inte låtsas mer, jag vill att alla ska veta utan att jag berättar.
Jag vill slippa alla frågor och kommentarer.
Men  hur ska det gå till?
Just nu måste många tro att jag är världens lataste som skiter i det mesta.
Men det är inte så! Jag försöker verkligen, men jag når inte hela vägen fram.

Kommentarer
Postat av: kim d

hej matildha..

du kan väl skriva på din blogg om du vill att jag skall kommentera dina innläg. vill du inte det så gör jag ju självkalrt inte det, fattade inte riktigt vad du menade med inlägget du skrev.

Kämpa på, du är stark! =)

puss och kram

2008-10-25 @ 23:54:33
Postat av: Svar

Jag har absolut inget emot att du kommenterar! Det var inte så jag menade.

Skönt med lite värmande ord ibland =)

Är dock väldigt dålig på att svara ^^



Pussar & Kramar!

2008-10-26 @ 01:24:26
Postat av: J

Du är inte skyldig någon att hålla en fasad uppe. Var och beteé dig precis som du själv vill. Du är liksom inte skyldig någon något alls egentligen. Gör det som du känner dig tillfreds med, det är det viktigaste av allt här... Tror det är viktigt att låta ens känslor och tankar finnas där, även om det är "jobbigt" för någon i omgivningen, det är ju liksom inte dem det handlar om, utan dig. Våga sätta dig själv först, för det är väl egentligen det som krävs i stunder och perioder som dessa.



Se inte detta som ett straff, att du har blivit straffad för något och därmed mår såhär. Du har inte gjort någon något ont. Du är en god och mycket betydelsefull person i många andra personers ögon. Ingen "förtjänar" att må dåligt, tyvärr är det dock vissa som gör det ändå och det spelar egentligen ingen roll vad det är som triggar det. Det ligger liksom i generna tror jag, vissa har lättare för det, vissa inte...



Det är svårt att ta sig upp, det tar lång tid, men ge inte upp. Så småningom kommer du upp till ytan med det här, det lovar jag dig. Våga inte ge upp. Jag hoppas och tror på dig, så himla mycket.



Massa, massa kärlek.

2008-10-27 @ 13:40:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0