30/11-08 00:16
Jag känner mig så äcklig.
Men det är svårt, allt blev egentligen fel från första början.
Jag känner mig så utnyttjad.
Jag fattar inte att jag lät det gå så långt.
"Men det var ju bara fel på mig"
Fan vad arg jag blir.
Att jag kunde vara så snäll?
Att jag aldrig stod upp för mig själv?
Att jag lät leka med mina känslor?
Att jag inte fattade bättre?
"Det är normalt, jag överreagerar bara"
Jag antar det är såhär man blir hjärntvättad.
Jag fattar inte hur du kunde? Jag gav nästan upp allt för din skull.
Hur ska jag någonsin kunna lita på dig eller någon annan igen?
Bilden säger mer än 1000 ord...
Bilden beskriver vissa av mina känslor klockrent.
Det finns inte tillräckligt med ord..
Tyvärr..
Är livet värt att leva?
Tänk om jag skulle....
Men jag vågar inte göra något med flit.
Satt å önskade att jag skulle råka somna bakom ratten idag när ja va påväg hem.
Eller att någon skulle råka köra ut framför mig i en korsning.
Då blir det ju en olycka, inte självmord..
Nu har jag nästan inga sår i ansiktet längre, kan nästan visa mig utan smink utan att jag skämms och får ångest.
Dock ser inte mina ben så fina ut istället. Jag kan verkligen inte sluta.
Jag skär mig iallafall inte längre när jag mår som värst, men det kryper allt i fingrarna.
Fysiskt smärta är ju de enda som överröstar psykiskt smärta, för min del iallafall.
The one and only thing som känns bra just nu (fast ändå inte?) är att vågen visar 57,7kg.
Fan vad hopplös jag är.....
Jag bestämmer över mitt liv!.. Eller?
Men de finns såklart vissa saker jag inte ångrar som jag skulle behålla, men det är inte mycket.
"Hästlivet", familjen, vissa kompisar och vissa händelser.
Allt de andra vill jag ändra på, antingen ta bort helt eller ändra till de bättre om de gick.
Så var det de här med rubriker igen...
Blev utskriven i torsdags iallafall och har vart hemma sedan dess.
De har vart riktigt skönt, har bara vart i stallet hela dagarna.
Imorgon ska jag till Sofie, hon är min.. öh.. Ja vad är hon? En jag pratar med?
Hon jobbar på psykiatriska öppenvården i trollhättan iallafall.
Hoppas på att hon har pratat med min lärare så jag vet lite mer om nästa vecka.
Är bara sjukskriven veckan ut, sedan är det skoldags igen. Ser inte fram emot det.
Har vart borta från skolan i snart 2 månader tror jag, de kommer bli läskigt att gå dit igen.
Vad ska jag säga till alla? Hua, blev nervös nu.
Jag ligger säkerligen sjukt långt efter också!
Men som sagt, hoppas Sofie pratat med mon lärare så ska de mesta nog lösa sig.. Hoppas jag..
Jag vill inte....
Jag vill inte tillbaka till 57:an.
Jag vill inte tillbaka till skolan.
Jag vill inte tillbaka till praktiken.
Jag vill inte leva detta livet.
Jag vill inte bli vuxen.
Jag orkar inte tänka på framtiden.
Jag vill inte uppleva framtiden.
Jag vill gå och lägga mig, sova och sedan vakna och inse att allt bara var en hemsk, osann dröm.
Herre Jesus!
Verkligen vara "brutalt" ärlig. Men det går inte, det handlar ju inte bara om mig.
Men jag behöver verkligen det igentligen, det är ju mitt liv, mina tankar och känslor.
Det känns fel att skriva för "personligt", om folk runt omkring mig.
Det hade funkat om jag var anonym i bloggen, fast det vill ja inte vara.
Det va jag i en annan blogg, men de känndes bara konstigt.
HERRE JESUS VILKA PROBLEM JAG HAR! De e så otroligt synd om mig. *Not*
Men jag måste få ur mig allt snart, annars spricker jag.
Varför är det så svårt?
If I were a boy
I think I could understand,
How it feels to love a girl
I swear I'd be a better man
I'd listen to her
Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
Cause he's taken you for granted
And everything you had got destroyed
It's a little too late for you to come back
Say it's just a mistake, think I'd forgive you like that
If you thought I would wait for you
You got it wrong
But you're just a boy
And you don't understand
How it feels to love a girl someday
You wish you were a better man
You don't listen to her
You don't care how it hurts
Until you lose the one you wanted
Because you've taken her for granted
And everything you had got destroyed
Ett tag sedan nu.
Minns massa saker som jag inte alls vill minnas.
Men det är ju just sånt man inte vill ha i huvudet som fastnar i all evighet.
Tiden läker inga sår! Den saken är säker iallafall!
Är fortfarande kvar på 57:an (Men har som vanligt permiss på helgen)
Om allt går bra blir jag utskriven nu på torsdag, vilket ska bli otroligt skönt.
Fast ändå tråkigt eftersom jag har träffat en underbar person vid namn Sandra.
Hon gör tiden på 57:an mycket roligare. Men jag får hälsa på henne sen då :)
Sjukhusmat är så otroligt äcklig! Lever nästan bara på skorpor... Och äppeljuice förståss =)
Smäller ju i mig allt jag kommer över på helgerna nästan. Har tappat lite väl många kilo så jag unnar mig det.
Jeje, ska äta lite nu, sen blir det stallet.
Söndag...
Då va helgen slut och imorgon åker jag tillbaka till 57:an.
Känns både bra och dåligt. Har med mig fler grejer denna gången dock, så jag slipper ha så långtråkigt emellanåt.
Hoppas bara att min kontaktperson jobbar lite mer denna veckan...
Humöret har gått upp och ner som vanligt, jag har både gråtit och gapskrattat.
Just nu känner jag mig dock ganska nere och har laddat upp med chips, kexchoklad och burk-cola.
De hade förresten inte hänt så mkt på vågen, blev bara nått ½kg lättare.
Rörde mig nog för lite..
Men nu ska jag äta och bli tjock och sedan ångra det!
"God natt"
Jag jag JAG!
Ledsen och arg samtidigt, vet inte vad jag ska tänka eller tro.
Känner mig så sviken. Jag orkar inte med detta. Det gör för ont.
Jag behöver trygghet, inte dehär...
Men jag har rätt till mina känslor! En känsla kan aldrig vara fel!
Jag ska inte behöva skämmas eller ha dåligt samvete för hur jag känner.
Jag ska inte behöva stänga inne alla mina känslor, det blir bara värre då.
Men det är ju de jag tenderar till att göra. Men jag ska försöka ändra de från och med nu.
Jag ska inte heller längre oroa mig för vad andra tänker och tycker om mig och hur jag ska vara för att dom ska tycka om mig.
Nej, från och med nu ska jag sätta mig själv först. Vad tycker jag om? Vad gör mig glad? Vem gör mig glad? Vad vill JAG?
Blah, vad löjligt det lät, fattas ju bara ett "Haleluja".
Men nu vill jag bara koncentrera mig på mig själv.
