Ledsen och arg samtidigt, vet inte vad jag ska tänka eller tro.
Känner mig så sviken. Jag orkar inte med detta. Det gör för ont.
Jag behöver trygghet, inte dehär...

Men jag har rätt till mina känslor! En känsla kan aldrig vara fel!
Jag ska inte behöva skämmas eller ha dåligt samvete för hur jag känner.
Jag ska inte behöva stänga inne alla mina känslor, det blir bara värre då.
Men det är ju de jag tenderar till att göra. Men jag ska försöka ändra de från och med nu.

Jag ska inte heller längre oroa mig för vad andra tänker och tycker om mig och hur jag ska vara för att dom ska tycka om mig.
 Nej, från och med nu ska jag sätta mig själv först. Vad tycker jag om? Vad gör mig glad? Vem gör mig glad? Vad vill JAG?

Blah, vad löjligt det lät, fattas ju bara ett "Haleluja".
Men nu vill jag bara koncentrera mig på mig själv.