Un-break my heart, un-cry these tears

Jag känner inte för att leva längre.
Men det var väl länge sedan jag kände för det.


Alla jobbiga tankar, alla jobbiga minnen, alla jobbiga känslor..
Men värst utav allt, det finns inget som stoppar det. Det finns inget som kan radera det. Det finns inget som kan få mig att glömma.


Vad har jag gjort för ont?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0