Varför ska man leva?
Jag tror inte det finns någon mening med det.
Men jag vill ändå leva..  För många mår ju bra och är lyckliga,  jag skulle vilja prova på det.
Min tid kanske kommer, vem vet.

Läkarbesöket gick skit idag iallafall. Jag blir sjukskriven, men dom lyssnar inte på mig. Dom missförstår allt jag säger.
"Vi kanske ska höja medicineringen eller ge dej något humörstabiliserande".

Jag är trött på alla djävla mediciner, jag vill bara få prata med en normal person som faktiskt lyssnar på det jag säger.
Personen behöver inte förstå, bara lyssna. Är det för mycket begärt?

"Vad har hänt i ditt ansikte?"
-Surprise? Jag ser ut såhär utan smink, jag kan inte slita mig från spegeln. (Som jag sagt 1000ggr innan)

Nej, jag är inte hypokondriker. Jag är bara en flicka på 19 år som mår dåligt och vill få hjälp med att hitta en väg tilbaka.
Jag tycker inte att detta är roligt, jag vill leva - inte bara existera.